Änglamakerskor i kaninbranschen? Några ord till mina kära döttrar om framtidens arbetsmarknad

Kära döttrar! Se på dessa era kaniner som jag med bristande eftertanke köpt till er det på det att ni ska bli lyckliga! Som ni kramat som små bebisar, som sett på er med rådjursögon och som i lyckliga stunder burrat in huvudet i armhålan på er!

Er hulde far, vars tankar ofta vandrar i snirkliga banor, fick av dessa små varelser idén att hålla en liten predikan om vad det ska bli av er. Om sanningen ska fram bekymrar ni ju er numera mer om era läsplattor än om kaninerna. Era tankar har börjat rikta sig mot världen. Så det är på tiden.

Jag kom faktiskt på ett förslag. Men innan jag ger er det vill jag att ni förstår vilken tid ni befinner er i. Det är nämligen viktigt.

Under industrins expansion skulle man bli ingenjör eller industriledare. Då den offentliga sektorn växte så det knakade var man med fördel läkare eller politiker. Att förstå vad ens tid kräver är nyckeln till ett framgångsrikt arbetsliv.

Alltså: Hur gör man sig behövd i vår tid, då taxibilar snart kör sig själva och universitetskurser levereras i virtuella paket från MIT i Boston?

Tyvärr får vi ett tag lämna de gosiga kaninerna. Men jag lovar att återkomma till dem.

Kära döttrar, jag har identifierat ett viktigt, växande behov av moraliska tjänster. Människan har uppfunnit sinnrika manicker som sköter det fysiska och numer även allt mer av det intellektuella arbetet. Däremot har nya behov uppstått på moralens område. Låt mig ge ett exempel.

Vid vårt äldsta lärosäte, det i Uppsala, invigdes nyligen en ”hen-toalett”.  (SVT nyheter 24 februari 2016) Det räckte inte att det redan fanns samkönade bekvämlighetsinrättningar. Biträdande universitetslektor Annika förklarade: ”De andra toaletterna som är samkönade är inte könsneutrala.” Man frågar sig om hon själv förstod vad hon menade.

Egentligen tror jag det så här: Hon och andra genomsnälla samtidsmänniskor är så abnormt rädda för att skada sin nästa att de börjat leta upp människor som det inte är alls synd om och hitta på problem som de kan lösa med en storartad gest. Liksom för säkerhets skull!

Först togs pissoarerna bort. Den halva av befolkningen som svårligen nyttjar sådana kunde ju ta illa vid sig. Så blev alla toaletter samkönade, på det att ingen skulle behöva bekänna kön bara för att det trängde på. Men då kom man på att det ju kunde finnas de som blev ledsna för att de samkönade toaletterna ser ut som vanliga, trista herr- eller damtoaletter.

Den enkla, självklara lösningen, att behandla alla lika och låta var och en bli salig på sin fason, räckte inte. Nej, här behövdes vattenklosetter som ber om ursäkt för århundraden av homoförtryck! Alltså fylldes hen-toaletten av läppstift i cocktailglas och fetischer! Annars kunde Annika inte sova gott om natten.

När hon sov så där gott, kanske extra bubblig i sinnet av det mousserade vinet vid invigningen av hen-toaletten, drömde hon om en stor och varm läderbög med svart skinnkeps som det satt en kedja i. Hon såg hans stolta blick och besvarade den med ögon som inte uttryckte en endaste enda liten fördom. – Jag bejakar ditt sätt att vara, tänkte Annika i ett tyst meddelande som hon var säker på att det nådde honom telepatiskt. Hans stora svarta mustasch vitnade och spred sig ut över hela ansiktet och sedan kroppen. Han krympte till en liten vit lejonkanin med päls som sockervadd. Hon tog upp honom och sa: – Lilla, älskade kanin! Inget kan hända. Ingen kan tråka dig för att du är homo. Annika är här.

Kära döttrar, det är en ynnest att leva i den stora famnens tid! Aldrig har fler varit lika ömhjärtade som idag. Men risken är att vår tids människor börjar likna indiska heliga män som vägrar att kröka så mycket som ett grässtrå på moder jords yta. Sådana kan bara existera om det också finns mer hårdhudade individer, som skyddar, försvarar och gör allmänt grovgöra.

Kära döttrar! Häng inte upp er på att jag här tog ett exempel från den så kallade HBTQ-världen! Samma vackra men till slut omöjliga tro på att inget ska behöva göra ont och ingen ska bli det minsta skadad går igen på många områden: Den betygsfria skolan, till exempel. Eller cykelhjälmar som krängs på barnen i tid och otid, när de inte badar med heltäckande, UV-avvisande dräkt, trots att de är inomhus. Eller lyssna på en arbetsgivare vars anställda börjat sjukskriva sig i övermått! Även i de helt uppenbara fallen finns en oskriven regel som säger att man inte ens får tänka tanken att de stannar hemma för att de kan och har annat än jobbet att göra. Nej, in med företagshälsovården och skyll på den ”psykosociala arbetsmiljön”! Eller patriarkatet, eller bristen på hen-toaletter! Då blir med hundraprocentig säkerhet ingen ledsen.

Här är alltså ett område där samtidsmänniskan har större behov än tidigare generationer. Hon behöver hjälp med moralen, med att utföra det som måste göras men inte får tänkas.

(Skulle regeringen läsa det här och nappa, så kalla det gärna ”SUM-tjänster”, som i ”Sopa Under Mattan”! Tjugofem procents avdragsmöjlighet, kanske?)

Kommer ni ihåg när vi skulle köpa ny kaninbur för drygt femtonhundra? Det gick att få tag på jättebra begagnade jättebilligt, ibland gratis. Men då medföljde kanin…

Och det gick ju inte. I den stora famnens tid klarar man inte sådant. Det är därför vart och vartannat barnrum innehåller en ledsen gnagare.

Kära döttrar, vet ni vad en änglamakerska är? (Om ni inte förstår ordet, så vänta med att googla! Det gör inget om det dröjer några år till innan ni förstår.)

Änglamakerskor i kaninbranschen är, och kommer även framdeles att vara, en riktig bristvara på arbetsmarknaden.

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s