Vad man inte ska sjunga på bröllop

Det luktar trä och kall sten bland kyrkbänkarna.

Hon har planerat minutiöst. Hennes gräddvita klänning, tärnornas blomsterkransar, frisyren och det smakfulla sminket, som gnistrar i kamerablixtarna, är resultatet av ett veritabelt forskningsarbete med plöjning av bröllopstidskrifter, letande på obskyra hemsidor och medlemskap i exklusiva Facebookgrupper.

Kostnaden kan bara motiveras med uttrycket once in a lifetime.

Brudgummen är en lång drul, och ett knappt märkbart ironiskt leende spelar över hans läppar. Trots att fracken är oklanderlig ser han ut som om han släpats in direkt från ett parti poker, dit han kommer att återvända så fort han får en chans.

Hon ser ömt på honom och flyttar sedan den gråtmilda blicken till sångerskan, som förstår signalen. Den lantliga kyrkan med vitmenade innerväggar fylls av en skir sång, så enkel att den skulle passa på en speldosa:

Av längtan till dig av Åsa Jinder och Janne Krantz.

I en evighet levde jag som om du inte fanns
I alla drömmar var du ändå nära, så underbart nära
Och jag trodde jag fann dig, men du var nån annanstans
Varenda gång jag funnit nån så såg jag att drömmen inte var sann

Perspektivet är definitivt kvinnligt. Det är omöjligt att tänka sig att en man på sitt bröllop skulle låta sina känslor tolkas så här:

Tänk alla famnar jag lämnat av längtan till dig
För jag trodde att du fanns och väntade mig
Ja, alla dagar jag vandrat så sorgsen och trött
För att möta den vackraste människa jag nånsin mött

Landet genljuder av frågan: Finns det en svensk kultur? Jag vågar påstå att det inte finns något annat land i världen där en sång som denna skulle kunna sjungas på ett bröllop. Det är här är mycket svenskt.

Tänk alla famnar jag lämnat …

Visst, svenskarna praktiserar seriell monogami, men måste man understryka det just vid ett bröllop?

De av åhörarna i kyrkan som inte är för rörda har säkert genomskådat saken: Det här är inte första gången hon idealiserar en ”famn”. Inget konstigt med det! Kanske ville några av hennes ex-killar inte ha henne till slut, eller så dog känslan bara. Man går vidare i livet och finner nya svindlande kärlekar.

Men bröllopsstämningen kräver att illusionen om det unika hålls vid liv. Och det gör den inte om man besjunger den på ett sätt som alla som är torra bakom öronen genomskådar. Sången skulle vara genial i en musikal om kärleken som ett ljuvt självbedrägeri. Men det är ju just därför som den inte passar här!

Tänk alla killar jag dumpat …

Varför tror man att ordet ”famn”skulle vara förmildrande? Tvärtom, uttrycket ”att gå från famn till famn” är ingen bra association en dag som denna.

Jo, det är storslaget att rikliga sexuella erfarenheter inte längre gör en kvinna smutsig. Låt oss innerligen glädjas över våra fria relationer, men på sitt bröllop vill varken man eller kvinna påminnas om partnerns tidigare förhållanden. Det är taktlöst.

Så visst längtar brudgummen tillbaka till spelbordet. Hans tillkommande har visat brist på omdöme genom att inte iaktta följande enkla regel, som jag härmed föreslår tas med i kyrkohandboken, när den nu ändå ska ändras.

Vid bröllop, framför aldrig Åsa Jinders och Janne Krantz’ Av längtan till dig!

Annonser