Ordens makt

Det var en riktigt bra film. Bara en sak retade mig. Det så kallade F-ordet användes i var och varannan mening. Jag är inte pryd, men det gör liksom ont i trumhinnorna att behöva höra kraftuttryck i tid och otid.

F-ordet är ju egentligen beteckningen för ett kärleksmöte. Även om det inte hamnar i fotoalbumen handlar det om några av de verkliga höjdpunkterna i en människas liv. Inte varje gång förstås, men ibland: intensivt, andlöst … i de bästa stunderna en känsla av blodfylld helighet!

Är det inte synd då att detta vackra dras i smutsen vareviga dag genom att brukas som svordom? Vad betyder det egentligen för sexlivet hos dem som pratar engelska? Skadar det inte dem inte? Får de inte neuroser?

Svaret vet vi ju allihopa, egentligen: Nej, det betyder ingenting. Det skadar dem inte. De får inga neuroser. De engelskspråkiga har nog sin beskärda del av könslig ångest, men den har inget att göra med att könsakten är en svordom. Ingenting alls!

Vågar vi dra slutsatsen av det här? Orden har inte den makt man tror.  Det är t.ex. fullt möjligt att tänka sig att man i vårt upplysta land fortfarande sa … om chokladbollar. Det skulle inte ha inneburit lidande för någon. Faktiskt.

”Husband” är ett av dessa ord som engelskan lånat från oss nordmän. Det betyder egentligen husbonde och borde, om orden hade den makt man ibland föreställer sig, vara ett svårartat hinder för nedrivande av patriarkala strukturer i äktenskapet på engelskt språkområde. Vilket det naturligtvis inte är!

Vad har Finland, Ungern och Iran gemensamt? Jo, de skiljer i sina majoritetsspråk inte mellan ”han” och ”hon”. Från Finland har vi ju till exempel pronomenet ”hän” som lånats till svenska och blivit ”hen”.  Vore orden vore så viktiga borde jämställdheten ha kommit särskilt långt i dessa länder. Det har den ju inte!

Så varför denna upptagenhet med enkla ord? Jag misstänker att det är härsklystnad. För den som hör till statliga kommittén mot ditt eller datt eller anti-så och så är det störande att livet levs i oåtkomliga, mångskiftande mönster.

I Alexandra Pascalidous dokumentär ”Vi kallas tiggare” hade hon fullt sjå att försöka trumfa igenom ordet ”rom”. Tiggarna själva kallade sig oftast ”z…”, ja, ni vet.

Pascalidou talade maktspråk utan att förstå det. För henne är en ”rom” ett föremål för omsorger som hon kan kontrollera och begripa. Det hotande gamla Z-ordet, däremot, innehåller en sky av vildsinta associationer, ambivalenta, laddade både med fara och mystik. Detta folk har i århundraden satt fantasin igång hos den bofasta befolkningen i Europa. På gott och ont.

F-ordet, N-ordet, Z-ordet … vart bär det? Ingenting meningsfullt är på bara gott. Enda sättet att aldrig skada är att göra allt tomt på innehåll – harmlöst!

Finns det inte någon annan väg? Mera fylld med värme! Och blodfylld helighet!

Annonser

Medborgerlig Samling: folkbildning mot förvildning!

 

Är det bättre att bli älskad än fruktad […]? Svaret är att man bör vilja vara både och, men eftersom det är svårt att förena dem i en person, är det mycket säkrare att vara fruktad än älskad, då en av de två måste undvaras.

Niccolò Machiavelli (1469-1527)

Tänk på nykteristen och gubbstrutten Bengt Göransson! Socialdemokrat, före detta kulturminister och förespråkare för folkbildning på det där knastertorra sättet som får eleverna i skolan att symboliskt stoppa två fingrar i halsen!

Byt sedan spår och tänk på den gamle hard linern Niccolò Machiavelli! Hans bok Fursten läses fortfarande och finns i pocket. Den består av komprimerad, amoralisk maktanalys från det grymma renässansitalien, där tortyr och blodigt svek bara var hur man förde politik.

Kära läsare, ska vi slå vad? Tror du att jag kan koppla ihop dessa två innan texten är slut?

Ledtråd: Medborgerlig Samling – partiet jag just blivit med i styrelsen för. Före detta Borgerlig Framtid.

Låt oss göra en machiavellisk analys av Sverige som utgår från det inledande citatet! Den här regeringen med supportrar inklusive Alliansen vill inte bli fruktad utan älskad – ett riskabelt företag enligt Machiavelli!

Den som försöker bli älskad utan att ha makt bakom orden blir föraktad. När makten föraktas vädrar testosteronstinna hannar möjlighet till avancemang och tar med sig hannar med lägre rang och går till attack. Läs: Trump.

Den valhänta hanteringen av asylkrisen, polischefens armband, den feministiska utrikespolitiken, undfallenheten för ljusskygga organisationer med olika varianter av ras- och könsåtskillnad på programmet – allt är misslyckade försök att bli älskad utan att ha makt bakom orden. Det kan bara leda till förakt, vilket i sin tur sätter igång primitiva mekanismer, vilkas resultat jag varken vill uppleva själv eller önskar låta mina barn eller någon annan bära konsekvenserna av.

Vad gör då anständiga människor när de ser politiken kidnappas av förvuxna ungdomspolitiker, som med partistöd i ryggen kan driva sin riskabla ”älska mig”-politik? Näthatar? Svarar Twitterpsykopater med samma mynt? Låter hormonerna styra?

Nej! Vi vill ha en vuxen politik!

Kära läsare, det är här Göranssons folkbildning kommer in. Tänk om vanliga svenskar bestämde sig för att begripa till exempel ekonomi? På riktigt! ”Älska mig”-tokarna menar att allt handlar om värderingar, att kronor och ören är ointressanta bara hjärtat är stort nog. Vilket förstås är trams och i längden lämnar fältet fritt för de testosteronstinna.

Tänk på ett parti som på ett ovanligt sätt bemödar sig om att vara en arena för medborgarnas myndiga självbildning! Som upplåter sin hemsida och sina interna fora för folkbildning! Det är att vinna demokratin åter!

Så låter man Machiavellis insikter leda oss till att förstå hur farlig situationen är, men Bengt Göransson hindra att allt slutar i renässansitalien!

Det är meningen med Medborgerlig Samling, som jag ser det. Det finns ett skriande behov av ett sådant parti. Därför är jag med.

Folkbildning mot förvildning!

 

 


Bilden har jag lånat från Wikipedia. Den är av Santi di Tito (som levde 1536-1602 och alltså målade den efter Machiavellis död. Det är visserligen off-topic, men jag länkar ändå till ett kort Youtubeklipp om målningen. Det är en intressant historia!)