Moral är erfarenhetskunskap

Alex Voronov beklagar sig i DN 13/12 över bristen på principer på GP och Expressen, men frågan är om han inte avslöjar mer om sig själv än om dessa tidningar – och om den tveksamma tendens han företräder. Han skriver:

En grundläggande liberal princip är att inget kollektiv – inte heller stater – tillerkänns något värde som är överordnat individen.

Detta är tonårstankar förklädda till vuxenspråk. Bara tonåringar tror att man kan styra ett land med principer. Rent konkret är resonemanget ihåligt eftersom individer inte kan leva utan sina kollektiv. Motsättningen är falsk. En ”failed state” är verkligen inget individualistiskt lyckorike. Individ och kollektiv förutsätter varandra.

Tonåringen är så säker på vad som är rätt: frihet, medmänsklighet osv. Det är ju bara att sätta sig vid skrivbordet och ur detta härleda hur världen ska se ut. Den vuxne har lärt sig att principer alltid står i motsättning till varandra. Verkligheten trilskas och skapar helt oväntade moraliska dilemman, som inte kan lösas med nya principer.

Lösningen stavas: erfarenhet. Det vårt samhälle lider skriande brist på är inte principer utan förmågan att förvalta och använda erfarenhet. Bildningen är satt på undantag. Hierarkier identifieras med enda syfte att rivas ned. Normer är ett skällsord. Men det är ju i bildningen, i hierarkierna och i normerna som erfarenheten är nedplöjd.

I Rädda barnens råd om hur man förebygger sexuella övergrepp mot barn, samlade i skriften Stopp, min kropp!, finns säkert kloka råd, men också det här:

Hur beter vi oss när släktingar, vänner eller främmande personer vill krama och pussa på barnet? Kanske uppmuntrar vi det – utan att vara säkra på barnets vilja – för att verka artiga? Tvinga inte barnet att kramas, pussas eller sitta i knäet. Ställ frågan Vill du sitta hos mormor? istället för att ge kommandot Sätt dig nu hos mormor!

Detta råd är destruktivt. Riktiga vuxna tar på sig ansvaret att bedöma situationen. Om gamla tant Rut är ensam hela året utom på julafton kan det mycket väl vara rimligt att lille Liam får kompromissa lite med sin fysiska integritet. Det är bra för honom att lära sig att hans minsta lilla känsla inte trumfar allt annat. Med det inte sagt att det alltid skulle vara rätt. Det handlar om avvägning.

Bara tolkat i principernas stelbenta tonårsspråk är en tvångskram första steget till våldtäkt. Tvärtom är det sannolikt att den som utsätts för omogna föräldrar som undviker varje ”kränkning”, hur liten den än är, går ut i livet vilset, egocentriskt och ogeneröst. Och, tyvärr, ett lätt offer för manipulativa förövare av fysiska och psykiska övergrepp.

Tänk efter! Hur talar människor idag? ”Nu känner jag att du är arg.” ”Jag upplever att vi har problem.” Genom att tänka och tala som om moralen och livet var räknestycken med enkla ja- och nej-svar har den moderna människan missat en del av livet självt. Som om matematiken var den riktiga världen och det levande livet blott en otrovärdig skugga! Genom att inte våga påstå något reservationslöst om den sociala verklighet hon lever i, har hon gjort världen livlös och abstrakt. Det blir ogästvänligt att leva i.

En tonåring som går på om ”principen om allas lika värde” blir faktiskt förrådd av de vuxna om dessa säger ja och amen och tycker han är duktig. Den vuxne borde veta att hur vacker principen än är, så ger den väldigt lite verklig vägledning till hur livet ska levas.

Risken med att låta honom tänka sina tonårstankar okommenterade är att han blir som ett outvecklat barn som alltid får översvallande beröm för vilken teckning han än ritar. Ge honom istället små vinkar om att när han blir lite större så kommer en ny värld att öppna sig, en värld av erfarenheter – så blir vuxenvärlden lockande och eftersträvansvärd.

Den som har ett bultande hjärta behöver göra motstånd. Motstånd mot den förtärande, förtorkande tonårsmässigheten. Så, kära medmänniska, nästa gång du hör någon mästra om hur ”allas lika värde” ska genomsyra allt och alla, bli inte arg! Uppamma istället all din empati och intelligens – för här kan du göra nytta – och säg med auktoritet i rösten, utan ett spår av ilska:

Snälla du, moral är erfarenhetskunskap.

Annonser

En kommentar

  1. Josef Boberg · december 19, 2016

    Tänkvärt blogginlägg, verkligen…

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s