Hjälp, min fru läser hatsajter!

Riiiiing!

Radiopsykologen: Hallå!

Pelle W: Har jag kommit till Radiopsykologen?

RP: Ja, det har du. Vad är ditt ärende? Och så kan vi väl ta namnet, om du inte vill vara anonym. Bara förnamnet brukar funka.

PW: Jo, jag heter Pelle … och jag tror att min fru är otrogen.

RP: Hmmm, känsliga saker, Pelle … Varför tror du det?

PW: Hon beter sig så underligt. Hon har idéer som hon knappast kan ha fått från mig.

RP: Jaha …

PW: Jo det finns några här i byn som jag brukar kalla hatare. Jag är med i byalaget, men hatarna säger att det mesta vi gör är fel. Fel, fel, fel! säger de. Och jag vet inte vad jag ska göra med det.

RP: Jag hör vad du säger, Pelle … men vad har det med otrohet att göra? Tror du att det är någon av de här ”hatarna” som hon har fått ihop det med?

PW: Mmm … jag är lite rädd för det.

RP: Kan du utveckla det?

PW: Jo min fru säger saker som bara kan komma från dem. Som att inte lekplatsen sköts rätt.

RP: Gör den inte det då?

PW: Vad?!!!

RP: Hon kanske har rätt. Det kanske finns saker som ni kunde ha gjort bättre i byalaget?

PW: Nej, vad i allra glödhetaste helvete!!! Att påstå att hatarna skulle ha rätt, det är en sådan jävla förbannad brist på respekt för barnen! Om du inte aktar dig, skrynklarjävel, så lägger jag på. Och tar bort dig från alla sociala och asociala nätverk du bara kan tänka dig. Och anmäler dig till psykologförbundet och kvackare utan gränser och fan och hans moster!

RP: Pelle?

PW: …

RP: Pelle?

PW: Grrrrr…

RP: Pelle, står du upp nu?

PW: Ja … hur så?

RP: Har du en knytnäve i luften?

PW: Jo, det har jag. Men hur fan kan du veta det på telefon?

RP: Ja, du Pelle … Hur känns det i dig när hon säger så där?

PW: Jag blir så jävla besviken …

RP: Ser du framför dig en av de här ”hatarna” som talar med henne och som förstår henne så bra? Kanske bättre än du någonsin gjort?

PW: Kan jag sätta mig?

RP: Ja, men svara på frågan! Känns det som om det finns någon där som betyder mer för henne än du gör?

PW: Jag vet inte. Vi har alltid undvikit att tala med hatarna. Till och med att se på dem. Och det enda jag säkert vet är att hon varit inne på deras hemsida, deras hatsajt. Jag har sett det flera gånger när jag använt datorn och den föreslår sökningar. Jag har naturligtvis inte läst på sidorna. Det skulle jag aldrig göra.

Men det blev så tydligt nu i somras. Vi i byalaget står för öppenhet och vill att alla barn ska få använda lekplatsen, även de från andra byar. Hatarna började då säga att det från de andra byarna också kom vuxna, som de menade gjorde det omöjligt för de så kallade riktiga barnen att vara där.

”Riktiga barn”! Bah! Som om det fanns något som hette ”falska barn”! Där ser du deras människosyn! Och de föreslog att barnen skulle legitimera sig för att få komma in. Kan du tänka dig?! Som i Nazityskland: ”Papieren, bitte!” Det handlar om barn!

Men vi i byalaget stod fast och sa att vi vägrade göra skillnad på barn och barn. På den tiden stödde min fru oss också helhjärtat.

Jag tror det var när vår lilla Maja hittade en kanyl i sandlådan som min fru började säga konstiga saker. Jag sa åt henne att vi inte kunde veta att det var de där andra barnen, de hatarna kallar vuxna, som gjort det. Det kunde vara vem som helst. En sjuksköterska som haft bråttom, till exempel. Och vi kom överens om att det nog kunde vara så.

RP: Men det kändes ändå inte rätt? Som om du vunnit slaget men samtidigt startat ett krig som du aldrig kan vinna?

PW: Precis! Jag fattar inte hur du kan läsa mig som en öppen bok sådär. Hon började bli otillgänglig. Teveprogram vi brukade se tillsammans bara stack hon ifrån. Hon åt demonstrativt fort och reste sig sedan för att plocka av. Och så fick jag sitta där med min tallrik på ett renplockat bord. Förut kunde vi prata om lite ditt och datt – om hur hopplösa hatarna var, till exempel, men nu klippte hon av varje diskussion.

RP: Och då kände du dig ensam?

PW: Ja, tacka fan för det.

Men inte en enda gång fick jag bevis för att hon svek vår gemensamma värdegrund …

RP: Vad är det för något? Er värdegrund?

PW: Ja, du kanske tror att det här med otrohet har något med sängkamrater att göra. Nej, vi har ett fritt förhållande. Men när vi gifte oss svor vi på att aldrig svika vår värdegrund.

RP: Och vad är er värdegrund?

PW: Vi har valt att leva efter den allomfattande kärleken i anslutning till Mo Ti. Det är den hatarna inte vill skriva under på.

RP: Och enligt Mo Ti kan man inte begära legitimation för att kontrollera att någon är barn?

PW: Det var ju själva förbannade helvetes jävlar! Psykogubbe, kan du fatta att ett barn är ett barn är ett barn. Bara hatare vill göra barn illa. Din jääää…

RP: Pelle, står du upp? Var har du din näve?

PW: Om jag kunde fatta hur du kan se det där!

RP: Pelle, du ska nu få en övning av mig. Sätt dig först ned och pusta ut. Jag vet hur ditt hjärta slår. Adrenalinet är på topp. Det är bra, Pelle, det finns många känslor som vill komma ut där. Tänk dig att varje hjärtslag är någon eller något som vill komma ut. Se för din inre blick hur de kämpar om att få komma ut.

Pelle, tänk dig att du är sju år. Vad ser Pelle sju år när han ser den vuxne Pelle och ser in i hans hjärta?

PW (får en gråtattack men säger sedan:) Det är suddigt.

RP: Du kan kalla mig Henrik.

PW: Det är suddigt, Henrik, men jag tror det börjar klarna. Det är så ömt, det där bröstet. Så sönderbultat från insidan. O nej, det är hatare! Mitt hjärta är fullt av hatare. Gör det även mig till hatare?

RP: Nej, du är ingen hatare, men är du så säker på att någon annan är det? Du kanske klistrar på etiketten för lättvindigt?

PW: Grrrr… De har gjort mig så mycket ont, de där hatarna.

RP: Men vad har de gjort dig för ont?

PW: De har gjort hatsajter, till exempel. Hatsajter som min fru börjat läsa.

Och så var det det här med kostnaderna. Vi har valt att behandla barn som barn. Men det blir förstås problem när så många av barnen väger över nittio kilo. Barngungor håller så dåligt för tyngden. Så vi måste köpa nya hela tiden.

Hatarna tycker att det stjäl pengar från vägunderhållet. De menar att vi borde använda pengarna till att göra vägstumpen fram till ålderdomshemmet farbar igen. Människosynen, återigen människosynen! De tycker vi måste göra ett val, men det går ju inte. Det handlar om människor!

RP: Kan ni inte skaffa vuxengungor?

PW: Grrrr! Barn, barn, barn! Ditt lågpannade jävla as! Det här handlar om barn.

RP: Kära Pelle, jag kan nog inte hjälpa dig mer. Du vet faktiskt vad du behöver veta. Du ska bara våga lägga ihop två och två. Mitt råd är att lyssna på dig själv som sjuåring. Det skulle inte heller skada om du lyssnade på din fru – om du klarar det utan raseriutbrott. Hör av dig när du förstått. Vi kommer inte längre idag.

PW: Det är fel att hata. Det kommer jag aldrig att kompromissa med. Vad hatarna än säger!

RP: Adjö på ett tag!

PW: Snälla Henrik, lämna mig inte!

RP: Adjö!

PW: Heeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeenrik!

 

 

Annonser