Sverigedemokraterna från båda hållen

Ett lejon hade fått en tagg i foten och linkade omkring bedrövligen på tre ben. Då kom där ett lamm som sade:

– Gärna vill jag draga ut taggen ur din fot, o lejon. Men då måste du först lyssna på min framställning om godheten utan åtskillnad eller den allomfattande kärleken i anslutning till Mo Ti (eller Mo Tsï) från Lu (ca 400 fKr.).

– Låt gå, sade lejonet.

Lammet talade nu i fjorton dagar och fjorton nätter om den allomfattande kärleken i anslutning till Mo Ti (eller Mo Tsï) från Lu. Därpå drog hon ut taggen.

Denna berättelse ur Willy Kyrklunds Om godheten (Bonniers 1988) fortsätter inte, som man skulle kunna tro, med att det vrålhungriga lejonet äter upp lammet. Nej, han blir verkligen övertygad om den allomfattande kärlekens förträfflighet och börjar äta gräs och blir vegetarian. Den olämpliga födan bekommer honom illa och han håller på att svälta ihjäl. Lammet föreslår en lösning:

– Med hänsyn till godheten utan åtskilllnad, sade lammet, ser jag ingen annan utväg än att du äter upp mig.

– Icke, sade lejonet. Jag har vunnit insikt.

– I så fall, sade lammet, måste även jag avstå från min naturliga föda och svälta ihjäl. Godhetens budskap är riktat till oss alla utan anseende till pälsfärg.

Då lade sig lejonet vid lammets sida och smekte försiktigt dess läckra buk, där magsäck, lever och tarmar pyste under det tunna lena skinnet. Och lammet betraktade alpängens friska gräs som gnistrade grönt i morgonsolen. Så förflöto deras återstående dagar, vilka blevo få, innan de svulto ihjäl.

Det är ingen slump att ett land som klarade sig undan andra världskriget håller på att köra sin asylpolitik i botten. (Jo, just så är det. Den som inte tror mig uppmanas att läsa valfri tidning till höger om ETC och Arena.) Inte heller att samma lands politiker blir helt handlingsförlamade när gatorna fylls av tiggare. När man inte på mycket länge fått sin existens i grunden ifrågasatt är det lätt hänt att man börjar tänka som lammet och lejonet: Hur främjar mitt handlande principen om den allomfattande godheten?

Bekämpa fattigdomen – inte tiggarna har sagts tusentals gånger. Fattigdomen i Rumänien och Bulgarien? Ett allmänmänsklig plikt att hjälpa till har vi naturligtvis, men är det inte magstarkt att framställa det som om det huvudsakligen var vårt ansvar?

Tiggare och sådana som uppehåller sig olovligen i landet ska garanteras sjukvård. Man talar rentav som om detta vore en mänsklig rättighet de hade. Tänk efter! Kan Sverige ta på sig rollen som garant för i princip hela världens behov av sjukvård? För det är ju faktiskt det detta innebär. Det är inte fråga om vad som är önskvärt, utan om vad som är möjligt.

Så länge världens fattiga räknas i miljarder kommer fri invandring att vara samma sak som nationellt självmord. Bara den som anammat lammets och lejonets vansinne förspåkar något sådant på rent principiella grunder.

(Jag ska inte dröja vid det här, som till exempel Hans Bergström skriver så mycket bättre om, men vart har vi kommit, när en mening som denna ens måste skrivas: ”Ju fler syriska flyktingar vi vill ta emot, desto mer angeläget blir det att skärpa övrig invandringspolitik för att skapa utrymme för personer med verkliga flyktingskäl.”(Från nämnde Bergströms länkade artikel i DI.))

Låter det känslolöst? Världen är så stor så stor. Tänk på hjälpverksamhet som ett överansträngt fältsjukhus. Sentimentalitet är det sista man behöver.

Migrationsfrågan kommer bara att öka i betydelse, det börjar stå klart nu. Det är svårt att föreställa sig en fråga mindre lämpad för känslostyrd idealism. Och det är allvar. Missköts det här är det ett allvarligt hot mot stabiliteten och i förlängningen mot demokratin. Det visste Palme och Ingvar Carlsson och agerade därefter. Det borde Reinfeldt också ha förstått, liksom Löfven.

Det är säkert provocerande, men jag tror att man ska erkänna att Sverigedemokraterna är nyttiga för Sverige. Den här kallduschen behövdes. All den här medelklassångesten har urholkat landets självbevarelsedrift. På sikt är det riktigt farligt.

Men, som Lars Gustafsson sa när han kom hem till Sverige efter många år i USA: Det finns en särskild sorts svensk hygglighet. (Jag hittar inte referensen men minns det tydligt – från DN eller SvD tror jag.) Jag tror inte det var inte den politiska korrektheten han tänkte på, men den passar in där ändå. Människor som försöker göra rätt: köpa ekologiskt, inte vara rasister och sexister, inte slita onödigtvis på planeten, uppfostra barnen till ansvarskännande individer osv. Sådana människor har hånats alldeles för onyanserat. Det är lite som med Kulla Gulla eller med Spara i Spara och Slösa: Några snubbor förtjänar de för sin självhögtidlighet, men seriösa människor som vill väl måste man väl på ett eller annat sätt respektera? Det är på många sätt bra att det finns sådana.

Vore det så omöjligt för de där genomreko, ehuru lite naiva, personerna att ta till sig, naturligtvis inte Sverigedemokraternas politik, men partiets utmaning? Det är en vinn-vinn-situation! Varenda tonåring med oskulden kvar vill ju bli av med den. Det kunde vara dags för de politiskt korrekta också. Det är befriande när man insett att man inte bara får tänka på sitt egenintresse, man rentav måste det.

Förr i tiden laborerade lärde män och politiker med ett ordet statsnytta. Men det var inget man basunerade ut till folket. Det fick sig istället till livs religion och mytologiserande beskrivningar om nationens mission att frälsa andra folk. Samhället var så hierarkiskt att bara några få ansågs behöva veta vad som krävdes för att hålla näsan över vattnet – ibland hårda beslut som i bästa fall kunde beskrivas som amoraliska. De andra fick sagor. Ska vi nu ha demokrati på riktigt och ett samhälle som inte går under, kommer hårda beslut att krävas – inte av några få, utan i folkligt förankrade processer. Är vi mogna för det? Borde vi kanske sträva efter att bli mogna för det?

I så fall behövs flera sorters medborgare: Både sverigedemokraten med kardinalssynden småsnålhet och den goda egenskapen verklighetssinne och den politiskt korrekta med kardinalssynden naivitet och den goda egenskapen tro på människans godhet. Man ska inte underskatta den senare egenskapen. Utan tro kommer man ingenstans. Det behöver man inte vara religiös för att begripa.

Glöm förresten inte att de flesta varken är politiskt korrekta fariséer eller sverigedemokrater, men det är ju kring dessa intresset har samlats det senaste året. Saken är egentligen rätt enkel: Ur en strid kan man antingen komma ännu envisare och dummare – eller så har man blivit klokare. Se gärna det här som ett slag för det senare alternativet.

Anmärkning. Bilden, Lion & Lamb, the Golden Age, är gjord av Sir Edwin Henry Landseer (1802-1873).

Annonser